1. Förstå det stora formatet look
Innan du börjar, förstå vad som gör stort formatfotografering distinkt:
* grunt fältdjup (DOF): Stora formatlinser (särskilt på större format som 4x5 eller 8x10) skapar i sig en grundare DOF vid en given bländare jämfört med mindre format som 35mm eller APS-C. Detta leder till mycket skarpa försökspersoner med dramatiskt suddiga bakgrunder och förgrund.
* Perspektivkontroll (Tilt-Shift): Stora formatkameror har ofta rörelser (lutning, skift, svängning, stigning, fall) som tillåter manipulering av fokusplanet och korrigering eller avsiktligt förvrängande perspektiv.
* Hög detalj och skärpa: På grund av det större filmområdet fångar stora formatbilder en enorm mängd detaljer och fina graderingar, vilket resulterar i mycket skarpa och smidiga bilder, särskilt när de trycks stora.
* unik bokeh: De längre brännvidden och linsdesignerna ger ofta distinkta bokh (de oskärpa oskärpa) egenskaperna.
* tonalitet och färgåtergivning: Film, särskilt i stort format, har ofta ett visst tonalt svar och färgåtergivning som är svårt att exakt replikera med digitala sensorer. (Det här handlar mer om att emulera film i allmänhet.)
* Ämne och komposition: Stor format används ofta för avsiktlig, noggrant sammansatt stilleben, landskap eller porträttarbete. Den långsammare processen uppmuntrar tankeväckande sammansättning.
2. Tekniker för att replikera utseendet med digital
Så här hanterar du varje aspekt:
* grunt djup i fältet:
* Snabblinser: Använd linser med breda maximala öppningar (t.ex. f/1.4, f/1.8, f/2.0, f/2.8). Ju bredare öppningen, desto grundare DOF.
* Full-ramsensor (ideal): Använd om möjligt en kamera med en full-ramsensor. Större sensorer producerar i sig grundare DOF i motsvarande brännvidd och öppningar jämfört med grödesensorer. Ju större sensorn, desto mer naturligt får du utseendet.
* längre brännvidd: Vid samma öppning och ämnesavstånd ger längre brännvidd grundare DOF än kortare brännvidd. Experimentera med linser i intervallet 85 mm till 135 mm (eller längre, beroende på ditt ämne).
* Kom närmare ditt ämne: Ju närmare du är för ditt ämne, desto grundare blir DOF. Tänk på att fokusera avstånd och använd det till din fördel.
* virtuell bländarreduktion (inte idealisk): Vissa kameror eller appar erbjuder "Aperture Simulation" -funktioner. Dessa kan * digitalt * oskärpa bakgrunden. Även om de är praktiska, producerar de ofta inte samma naturliga bokh och smidiga övergång som en riktig grunt DOF.
* linsadaptrar (för vintage -linser): Använd linsadaptrar för att montera vintage mediumformat eller stora formatlinser på din digitala kamera. Detta kan kräva manuellt fokus och bländarkontroll, men kan leverera unik bokeh och rendering.
* Perspektivkontroll (Tilt-Shift):
* lutningsskiftlinser: Det bästa sättet att efterlikna detta är med en dedikerad lutningsslins utformad för ditt kamerasystem. Dessa linser gör att du självständigt kan justera linsen på linsen relativt sensorn, vilket möjliggör perspektivkorrigering och kreativ DOF -kontroll (t.ex. hålla en hög byggnad perfekt vertikal eller skapa en miniatyreffekt). De är dyra men ger de mest exakta resultaten.
* Perspektiv Korrigering vid efterbehandling: Programvara som Adobe Lightroom, Photoshop eller DXO Photolab har verktyg för att korrigera perspektivförvrängningar (t.ex. keystoning). Detta är en anständig lösning för arkitektur men replikerar inte de selektiva fokuseffekterna av en riktig lutningsslins.
* keystone distorsion för effekt: Du kan också avsiktligt introducera Keystone -distorsion (lutning av kameran upp eller ner) och lämna den i den slutliga bilden för en konstnärlig effekt.
* faking lutningsskiftet "miniatyr" look: I Photoshop kan du lägga till en lutningssuddighet för att efterlikna den grunda DOF som skapas av en lutningslins. Använd en mask för att exakt definiera fokusområdet. Sök efter "Tilt-Shift Effect Tutorial" online för detaljerade instruktioner.
* Detalj och skärpa:
* Högupplöst sensor: Använd en kamera med ett högt megapixelantal (24MP eller högre är en bra utgångspunkt). Ju fler megapixlar, desto mer detalj kommer dina bilder att fånga.
* skarpa linser: Investera i linser av hög kvalitet som är kända för sin skärpa. Prime -linser (fast brännvidd) är ofta skarpare än zoomlinser.
* skjut in rå: Fotografering i råformat fångar mest information från sensorn, vilket möjliggör mer flexibilitet i efterbehandlingen för att återställa detaljer och justera skärpa.
* Optimal bländare: De flesta linser har en "söt plats" -öppning (vanligtvis mellan f/5.6 och f/8) där de är på deras skarpaste. Experiment för att hitta den söta platsen för din lins.
* stativ: Använd ett robust stativ för att eliminera kameraskakning, särskilt när du fotograferar med långsammare slutartid eller med långa brännvidd.
* noggrann fokusering: Exakt fokusering är avgörande för skarpa bilder. Använd autofokus noggrant, eller ännu bättre, använd manuellt fokus och fokusera (om din kamera har det) för att säkerställa att motivet är skarpt. Överväg att använda fokusstapling om du behöver maximera fältets djup.
* skärpning i efterbehandling: Använd skärpningsverktyg i din fotoredigeringsprogramvara för att förbättra detaljer och skärpa. Var försiktig så att du inte överharpen, eftersom det kan införa artefakter.
* bokeh:
* snabba prime -linser: Priminser med breda öppningar (f/2.8 eller bredare) är mer benägna att producera behagliga bokeh än zoomlinser.
* Antal bländarblad: Linser med fler bländarblad (ofta 9 eller mer) skapar vanligtvis jämnare, rundare bokeh.
* linsdesign: Vissa linser är specifikt utformade för exceptionell bokeh. Forskningslinser som är kända för sina bokeh -egenskaper.
* Bakgrundsavstånd: Ju längre bakgrunden är från ämnet, desto mer suddig blir det.
* tonalitet och färgåtergivning (filmemulering):
* skjut rå: RAW-filer gör att du kan göra betydande färg- och tonjusteringar vid efterbehandling.
* Filmsimuleringsprofiler: Vissa kameror har inbyggda filmsimuleringsprofiler (t.ex. Fujifilms Provia, Velvia, Astia). Dessa kan ge dina bilder ett filmliknande utseende rakt ut ur kameran.
* efterbehandling:
* Färgklassificering: Experimentera med färgklassificering i Lightroom, Photoshop eller annan redigeringsprogramvara. Justera färgbalansen, nyans, mättnad och luminans i enskilda färger för att uppnå en filmliknande look.
* split toning: Använd delad toning för att lägga till subtila färggjutningar till höjdpunkterna och skuggorna och efterlikna filmens tonala egenskaper.
* spannmål: Lägg till en subtil mängd filmkorn i efterbehandling för att simulera filmens struktur.
* kontrast: Minska kontrasten något för att efterlikna det dynamiska filmintervallet.
* Färgprofiler &LUTS: Använd förberedda färgprofiler eller LUTS (uppslagstabeller) utformade för att emulera specifika filmlager. Många är tillgängliga online, både gratis och betalda.
* Lär dig om film: Undersök egenskaperna hos olika filmlager (t.ex. Kodak Portra, Fujifilm Provia) och försök att replikera dessa egenskaper i din efterbehandling.
* Ämne och komposition:
* avsiktlig komposition: Ta dig tid att komponera dina bilder. Tänk noga över placeringen av element i ramen, användningen av ledande linjer och bildens övergripande balans.
* Still Life &Portraits: Stor formatfotografering används ofta för stilleben och porträtt. Överväg att skjuta dessa typer av ämnen.
* Landskap: Stor format är också väl lämpat för landskapsfotografering. Välj scener med intressanta strukturer och detaljer.
* tålamod: Stor formatfotografering är en långsam och avsiktlig process. Sakta ner, ta dig tid och tänk på alla aspekter av bilden.
3. Praktiska tips:
* Experiment: Prova olika tekniker och inställningar för att se vad som fungerar bäst för dig.
* övning: Ju mer du tränar, desto bättre blir du på att skapa det stora formatutseendet.
* Studera stort formatfotografering: Titta på arbetet med berömda stora formatfotografer för att få inspiration och lära sig om deras tekniker.
* var medveten om begränsningar: Digitalkameror har begränsningar jämfört med storformatfilm. Förvänta dig inte att perfekt replikera utseendet, men du kan komma väldigt nära.
* ha kul! Njut av processen att experimentera och skapa vackra bilder.
Sammanfattningsvis:
Att efterlikna det stora formatutseendet är en kombination av tekniska inställningar, linsval och efterbehandlingstekniker. Fokusera på att uppnå grunt djup i fältet, kontrollera perspektiv (eller simulera det), maximera detaljer och emulera film tonalitet och färg. Viktigast av allt, kom ihåg att stort format är en avsiktlig process, så sakta ner och ta dig tid att komponera dina bilder. Lycka till!