Karaktärsutveckling:
– Istället för att påstå att en karaktär är snäll, visa att de hjälper andra eller utför snälla handlingar.
Humör och atmosfär:
- Istället för att berätta om stämningen i en scen, använd ljus, musik och visuella element för att skapa den önskade atmosfären.
Tidspassage:
- Istället för att säga att tiden har gått, använd visuella signaler som att ändra säsonger, åldrande karaktärer eller tillbakablickar.
Känslor:
– Istället för att säga att en karaktär är ledsen, visa dem gråta, torka sina tårar eller dra sig undan från sociala interaktioner.
Inställning:
- Istället för att beskriva miljön genom berättarröst, etablera den visuellt genom att skapa bilder, vidvinklar och relevanta detaljer.
Konflikt och spänning:
– Istället för att förklara konflikten verbalt, skapa visuella representationer av motsatta krafter eller eskalera spänningen genom spänningsscener.
Relationer:
– Istället för att påstå att karaktärer är nära, visa deras interaktioner, delade ögonblick och känslomässiga kopplingar.
Plotta poäng:
- Istället för att avslöja viktiga handlingspunkter, avslöja dem visuellt genom karaktärers handlingar, reaktioner och upptäckter.
Åtgärder och konsekvenser:
– Istället för att förklara konsekvenserna av en handling, visa vilken direkt påverkan den har på karaktärerna och deras omgivning.
Karaktärsdrag:
- Istället för att beskriva en karaktärs personlighet, visa dem göra val, reagera på situationer och engagera sig i andra.
Genom att använda "show, don't tell"-tekniken kan filmskapare skapa mer engagerande och uppslukande berättelser som låter publiken uppleva berättelsen visuellt och känslomässigt snarare än att få höra vad som händer. Det uppmuntrar till en djupare koppling till karaktärerna och världen de lever i.