* En romantisk komedi: Föreställ dig "When Harry Met Sally" redigerad med snabba klipp, hoppklipp och svindlande övergångar, som förvandlar den ikoniska träffa-cute på delikatessbutiken till en virvelvind av besvärliga skämt och längtande blickar.
* Ett historiskt epos: "Braveheart" skulle bli en suddighet av kiltar, svärd och passionerade tal, med strider som liknade ett kaotiskt montage av svärdslagsmål, sköldkrockar och episka slowmotion-bilder.
* En Sci-Fi-thriller: "The Matrix" skulle bli en adrenalinpumpande resa genom den digitala världen, med Neo som undvek kulor och hoppade mellan byggnader i en omöjlig hastighet.
* En skräckfilm: "The Shining" skulle ta en helt ny nivå av oroande klaustrofobi, eftersom Overlook Hotels hemsökta korridorer och kusliga atmosfär blir en snabbt blinkande mardröm.
* A Coming-of-Age Drama: "The Breakfast Club" skulle förvandlas till en virvelvind av tonårsångest, med karaktärer som studsar in och ut ur scener, deras känslor eskalerar i snabbare takt.
* A Crime Caper: "Ocean's Eleven" skulle bli ett rån som gick överhuvudtaget, med lagets utarbetade planer som rivas upp i en uppsjö av förklädnader, dubbelkorsningar och vändningar i sista minuten.
* En animerad funktion: "Toy Story" skulle anta en hyperaktiv energi, med Woody och Buzz Lightyear som ger sig ut på ett höghastighetsäventyr genom leksakslådan och navigerar i hinder som dodgeball-spel och tefester i en rasande fart.
Föreställ dig en hel filmfestival tillägnad sådana maniskt redigerade filmer. Det skulle vara en spännande men ändå utmattande upplevelse, sudda ut gränserna mellan genrer och lämna publiken både upprymd och yr.