Här är en uppdelning av hur de fungerar:
1. Pressning (vid inspelningstillfället):
* Den primära funktionen: Anamorfiska linser använder ett speciellt optiskt element, vanligtvis cylindriska linser (linser krökta endast i en riktning), för att komprimera bilden horisontellt. Föreställ dig att ta ett brett panorama och pressa ihop det som en dragspel. Denna kompressionsfaktor kallas "Squeeze Ratio" (t.ex. 2x anamorf pressar bilden med en faktor 2 horisontellt).
* Hur cylindriska linser fungerar: Till skillnad från sfäriska linser som fokuserar ljus enhetligt i alla riktningar fokuserar cylindriska linser bara ljus längs en axel. De komprimerar bilden horisontellt medan de lämnar den vertikala dimensionen orörd. Detta är nyckeln till den anamorfiska "pressen."
* Fördelar med att pressa:
* bredare bildförhållande: Genom att pressa bilden gör den anamorfiska linsen effektivt bilden bredare än det ursprungliga bildförhållandet för filmen eller sensorn. När det är obestämt skapar det ett bredare, mer filmiskt bildförhållande.
* Effektiv användning av sensor/filmområde: Istället för att beskära bilden för att uppnå ett widescreen -bildförhållande (som kastar bort vertikal upplösning) använder den anamorfiska linsen hela sensorns/filmens område för att fånga informationen, vilket resulterar i en skarpare, mer detaljerad widescreen -bild.
2. Un-Squeezing (under projektion eller efterbehandling):
* Den omvända processen: Den pressade bilden som registrerats av den anamorfiska linsen ser förvrängd ut. För att korrigera detta måste bilden "oöverträffad" tillbaka till dess rätta proportioner.
* Två metoder:
* projektion (traditionellt): I filmprojektion används en liknande anamorfisk lins (eller en digitalt bearbetad ekvivalent) för att avbryta bilden och projicera den på skärmen med rätt bildförhållande.
* efterbehandling (modernt digitalt arbetsflöde): I modern digital filmskapande är bilderna som skjutits med anamorfiska linser obestämd digitalt i mjukvaran efter produktion (som Premiere Pro, Davinci Resolve, Avid Media Composer, etc.). Programvaran sträcker sig helt enkelt bilden horisontellt med Squeeze -förhållandet (t.ex. 2x).
Nyckelegenskaper och effekter av anamorfiska linser:
Utöver det bredare bildförhållandet är anamorfiska linser ofta associerade med en specifik estetik, till stor del på grund av deras optiska egenskaper:
* oval bokeh: Höjdpunkter utanför fokus (bokeh) blir långsträckta till ovala former istället för de runda formerna som produceras av sfäriska linser. Detta är en anamorfisk signatur.
* Horisontella linsflar: Anamorfiska linser är benägna att skapa långa, horisontella linsflar (ibland kallade "strecks"). Dessa blossar inträffar när ljusa ljuskällor träffar linsen. Många filmskapare omfamnar denna effekt, vilket gör det till ett kännetecken för det anamorfiska utseendet.
* FALLOFF: Liten bildmjukhet, särskilt nära kanterna, kan vara mer uttalad med anamorfiska linser.
* distorsion: Anamorfiska linser kan införa några unika distorsionsegenskaper, även om moderna mönster minimerar dessa.
Sammanfattningsvis:
Anamorfiska linser är sofistikerade optiska verktyg som gör det möjligt för filmskapare att fånga en bredare, mer filmisk bild. De arbetar genom att horisontellt pressa bilden på sensorn/filmen och sedan utan att dyka upp den under projektion eller efterproduktion. Utöver det bredare bildförhållandet skapar de också unika optiska effekter som oval bokeh och horisontella linsflar, vilket bidrar till det "anamorfiska utseendet" som ofta är förknippat med en klassisk filmkänsla.