1. Bländare (f-stop):
* Ju lägre antal, desto oskärpa: Aperture är storleken på linsöppningen. Det mäts i F-Stops (t.ex. f/1.4, f/2.8, f/5.6). Ett * lägre * f-stop-nummer (som f/1.8 eller f/2.8) betyder en * bredare * bländare, som släpper in mer ljus och skapar ett grundare fältdjup (området som är i fokus). Ett grundare djup i fältet är det som orsakar bakgrunden oskärpa.
* Exempel: Skjutning på f/1.8 kommer att resultera i en mycket oskärpa bakgrund än att skjuta på f/8.
* Överväganden:
* linsförmåga: Du behöver en lins som kan öppna upp för en låg F-stop. "Prime" -linser (fasta brännviddslinser) är ofta ett bra val eftersom de vanligtvis har bredare maximala öppningar (t.ex. f/1.8, f/1.4) och tenderar att vara skarpare än zoomlinser.
* Ämnesskärpa: Med ett mycket grunt djupfält (t.ex. f/1.2) kan det vara svårt att få hela ämnet i fokus, särskilt om de rör sig eller inte perfekt i linje med fokalplanet. Fokusera på ögonen! Du kan behöva öka öppningen något (t.ex. från f/1.4 till f/2) för att säkerställa att hela ansiktet är skarpt.
2. Brännvidd:
* längre brännvidd skapar mer oskärpa: Brännvidd är "zoom" på din lins, mätt i millimeter (mm). Längre brännvidd (t.ex. 85 mm, 135 mm, 200 mm) Komprimera bakgrunden, vilket gör att den verkar närmare ämnet och öka bakgrundssuddigheten avsevärt.
* Varför det fungerar: En längre brännvidd förstärker både ämnet * och * bakgrunden, men den suddiga effekten är mer uttalad på bakgrunden.
* Exempel: Ett porträtt taget vid 85 mm kommer i allmänhet att ha mer bakgrundssuddighet än ett porträtt taget på 35 mm (förutsatt samma bländare och ämnesavstånd).
* Överväganden:
* Avstånd: Att använda längre brännvidd kräver ofta att du går längre bort från ditt ämne för att rama in dem korrekt. Se till att du har tillräckligt med utrymme.
* Kommunikation: Att prata med ditt ämne på avstånd kan vara mer utmanande.
3. Ämnesavstånd:
* Närmare ämnet, mer oskärpa: Ju närmare du är för ditt ämne, desto grundare blir fältets djup och desto mer suddig blir bakgrunden.
* Varför det fungerar: Fältets djup är i huvudsak en zon med acceptabel skärpa. När du är väldigt nära ditt ämne blir den zonen väldigt tunn och suddar allt bakom dem.
* Exempel: Om du tar ett porträtt av någon från 2 meter bort kommer bakgrunden att vara mycket oskärpa än om du tar samma porträtt från 10 meter bort (förutsatt samma bländare och brännvidd).
* Överväganden:
* komfort: Kom inte * för * nära! Respektera ditt ämne personliga utrymme.
* Lens Distortion: Mycket vidvinkellinser som används för nära kan orsaka snedvridning, särskilt runt ramens kanter.
4. Bakgrundsavstånd:
* vidare bakgrunden, mer oskärpa: Ju längre bakgrunden är från ditt ämne, desto suddigare kommer det att visas.
* Varför det fungerar: Ju mer out-of-focus bakgrunden är till att börja med, desto mer behaglig och krämig blir bokeh.
* Exempel: Placera ditt ämne så att det finns ett betydande avstånd mellan dem och träden/byggnaderna/lamporna bakom dem.
* Överväganden:
* Hitta rätt plats: Detta involverar ofta scouting för platser med gott om utrymme bakom ämnet.
* Bakgrundskörning: Till och med en suddig bakgrund kan vara distraherande om den innehåller för många ljusa eller kontrasterande element. Leta efter bakgrunder som är relativt enhetliga eller har ett behagligt mönster.
5. Kamerans sensorstorlek (grödfaktor):
* Större sensorer skapar i allmänhet mer oskärpa: Kameror med full ram ger i allmänhet mer bakgrundssuddighet än kameror med mindre sensorer (t.ex. APS-C eller Micro fyra tredjedelar) på grund av deras större sensorstorlek och hur det påverkar fältdjupet.
* Varför det fungerar: För att uppnå samma synfält måste du troligtvis använda en kortare brännvidd på en grödesensorkamera. Kortare brännvidden leder i allmänhet till mindre bakgrundssuddighet (som diskuterats ovan).
* Överväganden:
* Kostnad: Kameror med full ram och linser är vanligtvis dyrare.
* Tillgänglighet: Utmärkta porträtt med suddiga bakgrunder kan absolut uppnås med skördesensorkameror. Du behöver bara vara mer medveten om de andra faktorerna (bländare, brännvidd, ämnesavstånd, bakgrundsavstånd).
Sammanfattning av nyckelinställningar och positionering:
* Aperture: Välj den bredaste öppningen som din lins tillåter (t.ex. f/1.4, f/1.8, f/2.8).
* brännvidd: Använd en längre brännviddslins (t.ex. 85 mm, 135 mm eller längre).
* Ämnesavstånd: Kom närmare ditt ämne (utan att vara påträngande).
* Bakgrundsavstånd: Öka avståndet mellan ditt ämne och bakgrund.
* kamera: En kamera med en större sensor kan hjälpa, men krävs inte absolut.
Tips och tricks:
* Experiment: Öva med olika kombinationer av bländare, brännvidd och ämnesavstånd för att se hur de påverkar bakgrundssuddigheten.
* fokus noggrant: Se till att ditt motiv ögon är skarpa. Använd autofokus för en punkt och placera fokuspunkten direkt på ögat närmast kameran.
* Använd naturligt ljus: Mjukt, diffus ljus är i allmänhet mer smickrande för porträtt. Leta efter öppen skugga eller använd en diffusor för att mjukgöra hårt solljus.
* efterbehandling: Även om du bör sträva efter att få bästa möjliga oskärpa i kameran, kan du också förbättra oskärpa i efterbehandling med programvara som Adobe Lightroom eller Photoshop. Men det är vanligtvis bättre att börja med en bra grund.
* bokeh -kvalitet: Var uppmärksam på * kvaliteten * på bokeh. Cirkulära eller ovala former anses i allmänhet vara mer behagliga än hårda eller vinklade. Lensbladens utformning påverkar bokens form.
Genom att förstå och tillämpa dessa principer kan du konsekvent skapa porträtt med vackert suddiga bakgrunder som uppmärksammar ditt ämne och höjer din fotografering. Lycka till!