* Ämnet: Ämnet:s pose, höjd och kroppsspråk.
* Bakgrunden: Miljön, dess komplexitet och dess relation till ämnet.
* Historien: Vad du vill förmedla om ämnet och deras omgivningar.
* Komposition: Hur du ordnar elementen inom ramen.
Här är varför horisontell (landskap) orientering ibland kan vara bättre för porträtt:
* Miljöporträtt: Om bakgrunden är avgörande för att berätta ämnets historia eller tillhandahålla sammanhang kan ett horisontellt format vara överlägset. Det gör att du kan visa upp mer av miljön.
* Gruppporträtt: Horisontellt fungerar ofta bättre för grupper av människor, vilket gör att de kan vara bekvämt placerade sida vid sida.
* action/rörelse: Om motivet är i rörelse eller utför en aktivitet kan ett horisontellt format bättre fånga känslan av rörelse och riktning.
* Bryt formen: Ibland kan du bara välja det mindre förväntade formatet lägga till visuellt intresse och få ditt porträtt att sticker ut.
Här är när vertikal (porträtt) orientering ofta är ett bra val:
* headshots och närbilder: Betonar ansiktet och överkroppen och minimerar distraktioner.
* Formella porträtt: Kan skapa en känsla av formalitet och klassisk sammansättning.
* isolering av ämnet: Hjälper till att uppmärksamma enbart till personen, särskilt om bakgrunden är enkel eller obetydlig.
* Höjd och vertikalitet: Accentuerar motivets höjd eller de vertikala elementen i bakgrunden.
Avslutningsvis:
Det finns ingen absolut regel. Experimentera med både vertikala och horisontella format för att se vilka som bäst passar ditt specifika ämne, inställning och konstnärlig syn. Tänk på de element du vill betona och den berättelse du vill berätta. Ibland kan ett horisontellt porträtt vara lika, om inte mer, påverkande än en vertikal.