kortare brännvidd (t.ex. 24mm, 35mm, 50mm - på en full -ramkamera):
* bredare synvinkel: Fångar mer av bakgrunden och den omgivande miljön.
* Perspektivförvrängning: Objekt närmare linsen verkar större och objekt längre bort verkar mindre. Detta leder till:
* Överdrivna funktioner: Funktioner som näsan, som ofta är närmast kameran, verkar större och mer framträdande. Hakan kan gå tillbaka.
* bredare ansikte: Ansiktet tenderar att se bredare och rundare ut.
* "Fish-Eye" -effekt (med mycket korta brännvidd): Extreme vidvinkellinser (t.ex. 16 mm eller mindre) skapar betydande fatförvrängningar, vilket gör att ansiktet verkar allvarligt sned och onaturligt.
proffs med kortare brännvidd (för specifika situationer):
* Miljöporträtt: Utmärkt för att visa ämnet i deras sammanhang och berätta en historia.
* Skapa en känsla av intimitet: Kan dra tittaren in i scenen.
* dramatiska eller konstnärliga effekter: Förvrängningen kan användas kreativt.
nackdelar med kortare brännvidd (för typiska porträtt):
* smickrande distorsion: Kan överdriva oönskade funktioner och göra ämnet självmedvetet.
* mindre isolering: Det bredare synfältet kan vara distraherande och göra det svårare att isolera ämnet.
* Obligatorisk närhet: Du måste komma mycket nära ämnet för att fylla ramen, vilket kan vara obekväm för dem.
Längre brännvidd (t.ex. 85mm, 105 mm, 135mm, 200 mm - på en fullständig kamera):
* smalare synvinkel: Fångar mindre av bakgrunden och betonar ämnet.
* Perspektivkomprimering: Objekt visas närmare varandra i ramen. Detta leder till:
* plattade funktioner: Avståndet mellan näsan och öronen verkar reducerad, vilket gör att ansiktet ser plattare och smalare ut.
* Ansiktsförhållanden verkar mer naturliga: Funktionerna verkar mer balanserade och i proportion.
* Bakgrundsburring (bokeh): Längre linser har ofta grundare djupfält, vilket möjliggör vacker bakgrundssuddighet som isolerar ämnet.
proffs med längre brännvidd (för typiska porträtt):
* smickrande perspektiv: Tenderar att få ansikten att se tunnare och mer symmetriska ut, vilket i allmänhet anses vara mer smickrande.
* bra ämnesisolering: Hjälper till att skilja ämnet från bakgrunden.
* Bekvämt avstånd: Du kan hålla ett bekvämt avstånd från ämnet.
nackdelar med längre brännvidd:
* Mindre miljökontext: Du förlorar en del av känslan av plats.
* kan se "isolerat": Bakgrunds oskärpa kan ibland känna sig för konstgjorda.
* kräver mer utrymme: Du behöver mer utrymme för att flytta tillbaka från ämnet.
Optimal brännviddsintervall för porträtt (motsvarande full ram):
Även om det inte finns någon enda "perfekt" brännvidd, överväger många fotografer 85mm till 135 mm (på en full-ramkamera) för att vara den söta platsen för porträtt. Dessa brännvidder ger en bra balans mellan smickrande perspektiv, ämnesisolering och hanterbart arbetsavstånd. * 50mm* är också ett populärt val och citeras ofta som närmast hur mänskliga ögon ser världen, även om vissa kanske tycker det är lite brett för trånga porträtt.
Nyckel takeaways:
* Perspektiv är nyckeln: Brännvidd påverkar främst perspektivet, vilket sedan påverkar hur ansiktsdrag uppfattas.
* Experiment är viktigt: Var inte rädd för att prova olika brännvidd för att se vad som fungerar bäst för dig och dina ämnen.
* Tänk på bakgrunden: Tänk på hur brännvidden kommer att påverka bakgrunden och hur den bidrar till den övergripande bilden.
* Crop Sensor Cameras: Kom ihåg att grödesensorkameror har en grödfaktor (t.ex. 1,5x för Nikon DX). Du måste justera brännvidden i enlighet därmed för att uppnå ett liknande synfält som en fullständig kamera. Till exempel har en 50mm-objektiv på en 1,5x grödesensorkamera ett synfält motsvarande en 75 mm objektiv på en fullbildskamera.
Sammanfattningsvis: Att välja rätt brännvidd för porträtt är ett avgörande beslut. Att förstå hur olika brännvidder påverkar ansiktets upplevda form hjälper dig att skapa mer smickrande och visuellt tilltalande porträtt. Övning och experiment är nyckeln till att behärska denna aspekt av fotografering.