Även om det är vanligast i romaner och noveller, har flash-forwards också använts effektivt i filmer och TV-program.
Flash-forwards används ofta:
– Att skapa spänning och bygga upp spänning
– Att ge föraningar eller tips om vad som komma skall
– Att förskjuta berättelsens perspektiv eller att visa händelser från en annan synvinkel
– Att kontrastera nuet med framtiden eller att visa hur karaktärer har förändrats över tid
– Att tillföra djup till karaktärerna och att utforska deras motivation och inre konflikter
Här är några exempel på flash-forwards:
* I romanen *The Great Gatsby*, av F. Scott Fitzgerald, börjar historien med en flash-forward till Nick Carraways besök i Gatsbys grav fem år efter Gatsbys död. Denna flash-forward sätter tonen för romanen och ger läsaren en känsla av de tragiska händelser som kommer.
* I filmen *Gudfadern*, av Francis Ford Coppola, finns flera flash-forwards som visar karaktären Vito Corleone som ung man på Sicilien. Dessa flash-forwards hjälper till att ge bakgrundsinformation om Vito och förklara varför han blev den mäktiga pöbelboss som han är i nuet.
* I tv-programmet *Lost* finns det många flash-forwards som visar karaktärernas liv efter att de har rymt från ön. Dessa flash-forwards hjälper till att hålla tittaren investerad i karaktärerna och att undra vad som kommer att hända med dem i framtiden.
Sammantaget, även om den inte används lika ofta som den populära tillbakablicken, förblir flash-forwards ett effektivt verktyg som kan lyfta en berättelse och påverka läsarens uppfattning av berättelsen.