En av 1960-talets mest ökända filmjippon var Smell-O-Vision. Denna teknik har utvecklats av AromaRama, ett företag som specialiserat sig på att skapa dofter för olika former av media. Smell-O-Vision involverade ett system av rör och fläktar som skulle släppa ut specifika dofter i teatern vid olika tillfällen under filmen. Dofterna var menade att förstärka filmupplevelsen genom att stimulera luktsinnet och skapa en mer uppslukande miljö för publiken. Smell-O-Vision var dock inte allmänt antagen och varade bara under en kort period.
Percepto
Percepto var en filmgimmick som utvecklades på 1960-talet av den amerikanske uppfinnaren Charles Wehrenberg. Denna teknik involverade användningen av en vibrerande sits som skulle skapa fysiska känslor för publiken. Vibrationerna synkroniserades med filmens soundtrack, och de designades för att få publiken att känna sig som om de faktiskt var en del av filmen. Percepto användes i ett fåtal filmer, men det vann inte någon stor popularitet och övergavs så småningom.
Audorama
Audorama var en filmgimmick som utvecklades på 1960-talet av det amerikanska företaget Cinerama. Denna teknik använde ett ljudsystem med flera högtalare som var strategiskt placerat runt teatern för att skapa en mer uppslukande ljudupplevelse för publiken. Audorama användes i ett fåtal filmer, men det vann inte någon utbredd popularitet och övergavs så småningom.
3D
På 1960-talet återuppstod användningen av 3D-teknik i filmer. 3D-filmer kräver en speciell kinematografiprocess som skapar en illusion av tredimensionella rum och föremål. Publiken bär speciella 3D-glasögon som filtrerar bort ena ögats syn på skärmen, vilket skapar intrycket av djup och realism. Några populära 3D-filmer från 1960-talet inkluderar "House of Wax" (1953) och "Creature from the Black Lagoon" (1954).
Cinerama
Cinerama var ett bredbildsfilmformat som utvecklades på 1950-talet. Cinerama-filmer spelades in på tre olika kameror som placerades horisontellt över kameraplattformens framsida. De tre bilderna projicerades samtidigt på en böjd skärm, vilket skapade en panoramaeffekt som var mycket större än den traditionella rektangulära filmduken. "This Is Cinerama" (1952), "Cinerama Holiday" (1955) och "The Search for Paradise" (1957) är några välkända Cinerama-filmer.