1. Lättföroreningar:
* mördaren: Den största fienden! Konstgjorda ljus som återspeglas i atmosfären tvättar ut svaga himmelföremål, vilket gör att natthimlen verkar ljus och oöverträffad. Stjärnor blir svårare att se, och nebulor/galaxer blir praktiskt taget osynliga.
* hur man undviker det:
* Plats, plats, plats: Detta är den viktigaste faktorn. Använd en ljusföroreningskarta (t.ex. ljusföroreningskarta, Dark Sky Finder) för att hitta mörka himmelplatser långt ifrån städer och städer. Bortle -skalan är en användbar guide; Syftet på platser med Bortle Class 4 eller Lower.
* Tid din resa: Nymånen erbjuder de mörkaste himlen. Undvik att skjuta när månen är full eller nästan full.
* SHIELDING: Om du inte kan undkomma ljusföroreningar helt, försök att blockera direkta ljuskällor från kameralinsen med träd, byggnader eller din egen kropp. En linshuva hjälper till att förhindra att det går att komma in i linsen i sneda vinklar.
* filter (smalbands- eller ljusföroreningsfilter):
* Ljusföroreningsfilter (bredband): Dessa filter blockerar specifika våglängder för ljus som vanligtvis släpps ut av gatuljus (t.ex. natriumånga, kvicksilverånga). De hjälper till att förbättra kontrasten, men de kan också minska den totala ljusöverföringen och kräver längre exponeringar. De är bäst för färgbilder.
* smalbandsfilter: Dessa filter isolerar specifika våglängder för ljus som släpps ut av nebulor (t.ex. H-Alpha, OIII, SII). De är extremt effektiva när det gäller att skära igenom ljusföroreningar och avslöja svaga detaljer, men de kräver mycket långa exponeringar och används vanligtvis för astrofotografi av emission nebulor, ofta i monokroma eller falska färgkompositioner.
* efterbehandling: Du kan minska lätta föroreningar i efterbehandling med hjälp av verktyg i Photoshop, PixInsight eller liknande programvara. Tekniker som avlägsnande av gradient är viktiga för att hantera restljusföroreningar.
2. Atmosfärisk turbulens (se):
* mördaren: Luftströmmar i atmosfären orsakar snedvridningar, vilket gör att stjärnor verkar blinka och suddiga detaljer i planeter och månen. Detta är särskilt problematiskt för astrofotografi med hög förstörelse (t.ex. planetavbildning).
* hur man undviker det:
* Plats: Höjd kan hjälpa, eftersom luften tenderar att vara tunnare och mer stabil vid högre höjder. Kustplatser kan vara problematiska på grund av temperaturvariationer nära vattnet.
* timing: "Att se" förhållandena varierar hela natten. Timmarna efter midnatt har ofta mer stabil luft. Kontrollera väderprognoser som inkluderar "se" rapporter eller tydliga turbulensprognoser.
* Låt utrustningen acklimatisera: Låt ditt teleskop eller kamera svalna till omgivningstemperatur. Temperaturskillnader mellan din utrustning och luften kan orsaka inre luftströmmar som förvärras. Detta är särskilt kritiskt för teleskop.
* Lucky Imaging (för planeter/måne): Fånga en kort video av ditt mål (t.ex. tusentals ramar). Programvara som Autostakkert! kan analysera ramarna, kasta de suddiga och stapla de skarpaste tillsammans för att skapa en högupplöst bild.
3. Dåligt fokus:
* mördaren: Bilder utanför fokus är suddiga och saknar detaljer. Stjärnor visas som fuzzy klatter istället för skarpa ljuspunkter.
* hur man undviker det:
* Live View och förstoring: Använd kamerans live -visningsläge och zooma in till maximal förstoring på en ljus stjärna. Justera manuellt fokusringen tills stjärnan verkar så liten och skarp som möjligt.
* Fokusmasker (t.ex. Bahtinov -mask): Dessa masker skapar diffraktionspikar runt stjärnor, vilket gör det mycket lättare att uppnå exakt fokus. Spikarna bildar ett distinkt mönster när de är ur fokus, och de anpassar sig perfekt när fokus uppnås.
* autofokus (med försiktighet): Autofokussystem kämpar ofta i svagt ljus. Om du använder autofokus väljer du en ljus stjärna som din fokuspunkt och verifierar noggrant resultaten. Det är i allmänhet säkrare att manuellt fokusera.
* Kontrollera fokus ofta: Temperaturförändringar kan orsaka fokus för att driva över tid, särskilt med teleskop. Kontrollera och justera regelbundet i din avbildningssession.
4. Camera Shake/Vibration:
* mördaren: Till och med den minsta rörelsen under långa exponeringar kan orsaka suddighet och strimmig i dina bilder.
* hur man undviker det:
* robust stativ: Invester i ett högkvalitativt stabilt stativ som kan stödja vikten på din kamera och objektiv.
* Relear Release (eller timer): Använd en fjärrkabel för slutarutsläpp eller kamerans självuttagare för att undvika att röra kameran under exponeringen.
* Mirror Lock-up (DSLRS): På DSLR:er kan spegelns rörelse orsaka vibrationer. Använd spegellåsningsfunktionen för att höja spegeln innan exponeringen börjar.
* Vikt: Lägg till vikt till ditt stativ (t.ex. en sandväska) för att öka dess stabilitet.
* vind: Undvik att skjuta på blåsiga nätter om möjligt. Om du måste skjuta i blåsiga förhållanden, använd en vindbrytning eller sänka stativet till marken.
* Kontrollera om Wobble: Knacka försiktigt på stativ- och kamerainställningen. Om du ser någon märkbar wobble, dra åt anslutningarna eller justera installationen.
5. Sensorbrus:
* mördaren: Digitala sensorer genererar brus, som visas som slumpmässiga variationer i ljusstyrka och färg i dina bilder. Buller är mer uttalat vid höga ISO -inställningar och långa exponeringar.
* hur man undviker det:
* lägre ISO (experiment): Medan en högre ISO kan lysa upp bilden och göra det lättare att fokusera, ökar den också brus. Experiment för att hitta den lägsta ISO-inställningen som fortfarande ger ett bra signal-till-brusförhållande. ISO 800-3200 är ett vanligt intervall till att börja med, men det beror på din kamera och himmelens mörker.
* längre exponeringar (inom anledning): Längre exponeringar fångar mer ljus från svaga föremål, vilket ökar signalstyrkan relativt bruset. Mycket långa exponeringar kan dock leda till att stjärnan slår på grund av jordens rotation. "500 -regeln" (500 / brännvidd =maximal exponeringstid på några sekunder) är en grov guide för att undvika stjärnspår. Men om du använder en grödesensorkamera måste du justera. Försök `500/(brännvidd * grödfaktor) =max exponeringstid '
* stapling (ditering): Att ta flera exponeringar av samma scen och staplar dem minskar buller avsevärt. Ditering innebär att du förändrar kamerans position något mellan varje exponering. Detta hjälper till att genomsnittliga brusmönstren. Program som DeepskyStacker gör denna process enklare.
* Dark Frames: Mörka ramar är exponeringar tagna med linslocket på, vid samma ISO och exponeringstid som dina lätta ramar. De fångar sensorns termiska brusmönster. Att subtrahera mörka ramar från dina lätta ramar kan effektivt ta bort detta brus.
* Kylning (kylda kameror): Dedikerade astrofotografikameror har ofta inbyggda kylsystem för att minska termiskt brus. Detta är särskilt viktigt för mycket långa exponeringar.
6. Star släp:
* mördaren: Eftersom jorden roterar verkar stjärnor röra sig över himlen under långa exponeringar, vilket resulterar i streck istället för skarpa ljuspunkter.
* hur man undviker det:
* kortare exponeringar: Som nämnts i sensorbrusavsnittet, använd 500 -regeln som en utgångspunkt för att beräkna den maximala exponeringstiden innan stjärnspåret märks.
* bredare lins: Kortare brännvidden möjliggör längre exponeringar innan stjärnspåret inträffar.
* Star Tracker/Ekvatorialmontering: En stjärnspårare eller ekvatorialmontering är ett motoriserat fäste som motverkar jordens rotation, vilket gör att du kan ta mycket längre exponeringar utan att stjärnspår. De är viktiga för djupt himmel astrofotografi. Du måste polär anpassa spåraren i norr (eller söder på södra halvklotet) himmelstång för optimal spårning.
* postbehandling (begränsad): Även om du ibland kan minska utseendet på en liten stjärna som slår i efterbehandlingen, är det bäst att undvika det i första hand.
Genom att förstå dessa "sex mördare" och implementera de föreslagna lösningarna kan du förbättra din natthimmelfotografering avsevärt och fånga fantastiska bilder av kosmos! Lycka till och tydlig himmel!