Varför f/16 ofta rekommenderas (och logiken bakom det):
* Maximera fältdjupet (DOF): Landskapsfotografering syftar ofta till skarpt fokus från förgrund till bakgrund. En mindre bländare som F/16 ökar fältets djup avsevärt, vilket innebär att mer av scenen kommer att visas i fokus.
* enkelhet för nybörjare: Det är lätt att komma ihåg och ger en förutsägbar utgångspunkt för fokusering.
* Historiskt sammanhang: I filmtiden presterade linser ofta bäst runt f/8 till f/16, balansering av skärpa och diffraktion.
Varför f/16 inte alltid är det bästa:
* diffraktion: Detta är det största skälet att ompröva. När du stannar ner bländaren (ökar F-nummer) utöver en viss punkt (som varierar beroende på linsen och sensorstorleken), böjer ljusvågor när de passerar bländarbladen. Detta orsakar en mjukning av bilden och en förlust av detaljer, särskilt på pixelnivån. Stoppar ner till f/16, f/22, eller utöver nästan alltid introducerar märkbar diffraktion. Den "söta platsen" för de flesta linser är ofta mellan f/5.6 och f/11.
* Sensorstorlek Matter: Effekterna av diffraktion är mer uttalad på kameror med mindre sensorer (t.ex. smartphones, pek-och-skjutningar, mikro fyra tredjedelar). Större sensorkameror (full-ram, medelformat) kan tolerera något mindre öppningar innan diffraktion blir en viktig fråga.
* Focus Stacking: Istället för att förlita sig på ett enda skott med en liten bländare innebär Focus Stacking att ta flera bilder med något olika fokuspunkter och sedan kombinera dem i efterbehandling. Detta gör att du kan uppnå extremt fältdjup * utan * de negativa effekterna av diffraktion. Det är en överlägsen metod när maximal skärpa är avgörande.
* Ljuskänslighet (ISO och slutartid): Att stoppa till F/16 kräver en långsammare slutartid eller en högre ISO för att upprätthålla korrekt exponering. En långsammare slutartid ökar risken för rörelse oskärpa (från vind- eller kameraskakar). En högre ISO introducerar mer brus i bilden.
* kreativ avsikt: Ibland vill du * inte * allt i fokus. Kanske vill du isolera ett ämne med ett grunt djupfält. Att använda en bredare bländare (som f/2.8, f/4 eller f/5.6) kan skapa en vacker, suddig bakgrund (bokeh), vilket drar tittarens öga till det skarpa, in-focus-elementet.
Vad man ska tänka på istället för att blint använder f/16:
1. Förstå din lins: Varje lins har en "söt plats" där den är skarp. Experiment för att hitta det.
2. Djup på fältkalkylatorer: Använd online eller appbaserade djup för fältkalkylatorer för att bestämma den minsta öppningen som behövs för att uppnå den önskade skärpan från fram till bak.
3. Hyperfokalavstånd: Lär dig mer om och använd hyperfokalavståndsfokuseringstekniken. Detta gör att du kan maximera skärpan från en viss punkt till oändlighet.
4. Fokusstackning: För scener som kräver extremt djup i fältet, lär dig och övar fokusering.
5. Utvärdera scenen: Vad är viktigt att ha i fokus? Behöver du allt skarpt?
6. Tänk på ljuset: Vilka är belysningsförhållandena? Behöver du en mycket långsam slutartid om du använder en mindre bländare?
7. Använd Live View/Zoom: Zooma in på din LCD -skärm till 100% och kontrollera noggrant skärpan på olika områden på din bild * efter att du har tagit ett testskott på din valda öppning. Detta ger dig den bästa indikationen på om diffraktion blir ett problem.
8. Var inte rädd för att experimentera: Prova olika öppningar och se vad som fungerar bäst för din stil och utrustning.
Avslutningsvis:
Kasta ut "F/16 -regeln." Lär dig istället att förstå förhållandet mellan öppning, fältdjup, diffraktion och din utrustning. Tänk kritiskt på din scen och välj den öppning som bäst uppnår din kreativa vision samtidigt som du minimerar oönskade biverkningar. Ditt landskapsfotografering kommer att tacka dig för det! Börja runt f/8 eller f/11 och justera därifrån, alltid med tanke på avvägningarna.