1. Aperture (F-nummer):Den viktigaste faktorn
* Förstå bländare: Aperture är öppningen i din lins som låter ljus igenom. Det mäts i F-Stops (t.ex. f/1.4, f/2.8, f/5.6, f/8). lägre F-numbers (t.ex. f/1.4, f/1.8, f/2.8) betyder en bredare bländare och ett grundare djupfält, vilket leder till en mer suddig bakgrund. Högre F-nummer (t.ex. f/8, f/11, f/16) betyder en smalare bländare och ett större fältdjup, vilket resulterar i att mer av scenen är i fokus.
* Skjut vidöppen: Använd den bredaste öppningen som din lins tillåter (det lägsta F-nummer). Detta kommer att skapa det grunda fältets djup och mest bakgrundssuddighet. Var dock medveten om att mycket breda öppningar kan vara svårare att spika fokus, så öva och använda fokus som toppar funktioner på din kamera om det är tillgängligt.
2. Brännvidd:
* Längre brännvidd Compress: En längre brännviddslins (t.ex. 85 mm, 135 mm, 200 mm) komprimerar bakgrunden och förstorar oskärpa. Detta innebär att bakgrunden kommer att visas närmare ämnet och mer i fokus än med en kortare brännvidd.
* Idealiska brännvidder: Linser i intervallet 50mm till 135 mm anses ofta vara idealiska för porträttfotografering. 85mm är ett mycket populärt val.
3. Ämne-till-background-avstånd:
* Maximera avståndet: Öka avståndet mellan ditt ämne och bakgrund. Ju längre bakgrunden är från ditt ämne, desto suddigare blir den. Tänk på att placera ditt ämne närmare dig och ha bakgrunden mycket längre bort.
4. Ämne-till-kameravstånd:
* Närmare är bättre: Även om det inte är så påverkande som bländare eller subjekt-till-background-avstånd, kommer att vara närmare ditt ämne också att minska fältets djup något.
5. Lenskvalitet:
* Prime Lenses Excel: Prime -linser (linser med en fast brännvidd, som 50 mm f/1.8 eller 85 mm f/1.8) har ofta bredare maximala öppningar och är i allmänhet skarpare än zoomlinser. De är ofta ett billigare sätt att få ett mycket grunt djup i fältet.
* zoomlinser med breda öppningar: Zoomlinser med breda öppningar (t.ex. 24-70mm f/2.8, 70-200mm f/2.8) kan också producera vackra bokeh, men de tenderar att vara dyrare.
6. Kamerans sensorstorlek (grödfaktor):
* Full ramfördel: Kameror med full ram producerar i allmänhet mer uttalade bokeh än skördesensor kameror eftersom de har en större sensor. En större sensor möjliggör ett grundare fältdjup med samma öppning och brännvidd.
* Skörden Sensoröverväganden: Om du använder en skördesensorkamera kan du fortfarande uppnå vacker bokeh, men du kan behöva använda en bredare bländare eller längre brännvidd för att kompensera för den mindre sensorn. Tänk på linser som är utformade för skördesensorkameror, eftersom de ofta är mindre och billigare.
7. Bakgrundsegenskaper:
* Ljuspunkter: Bakgrunder med ljuspunkter (t.ex. strängljus, solljusfiltrering genom träd) kommer att skapa mer visuellt intressanta och uttalade bokeh -bollar.
* upptagen bakgrunder: En upptagen bakgrund, även när den är suddig, kan fortfarande vara distraherande. Leta efter bakgrunder med relativt enkla strukturer och färger.
Praktiska tips och tekniker:
* Skjut i bländarprioritet (AV eller A) -läget: Detta gör att du kan ställa in bländaren och kameran justerar automatiskt slutartiden för att uppnå korrekt exponering.
* fokus noggrant: Noggrant fokus är avgörande, särskilt när du skjuter med ett grunt fältdjup. Använd autofokus för en punkt och sträva efter motivets öga som är närmast kameran.
* Använd Back -knappfokus: Denna teknik skiljer fokus från slutarutgivningen. Tilldela autofokus till en knapp på baksidan av kameran (vanligtvis AF-ON eller AE-L) så att du kan låsa fokus på ditt ämne och återkomma utan att kameran återfokuserar.
* Experiment: Var inte rädd för att experimentera med olika öppningar, brännvidd och subjekt-till-background-avstånd för att se vad som fungerar bäst för dig.
* manuellt fokus (avancerat): Om du kämpar med autofokus, särskilt med mycket breda öppningar, kan manuellt fokus möjliggöra mer exakt fokus. Använd Focus Peaking (om din kamera har det) för att hjälpa till.
* efterbehandling (använd sparsamt): Även om du bör sträva efter att uppnå den önskade bokeh-kameran, kan du använda programvara efter bearbetning som Photoshop eller Lightroom för att förbättra oskärpa något. Att överdriva det kan dock se onaturligt ut. Använd en Gaussisk oskärpa eller liknande effekt för att subtilt mjukgöra bakgrunden. Kom ihåg att detta är * kompletterande * till den huvudsakliga suddigheten som uppnåtts i kameran.
Exempelinställningar och scenario:
Låt oss säga att du skjuter ett porträtt av en person i en park:
* kamera: Fullbildskamera
* lins: 85mm f/1.8
* Inställningar:
* Bländare:f/1.8
* ISO:Justera för att upprätthålla korrekt exponering (t.ex. ISO 100, 200, 400 beroende på ljus)
* Fokusläge:Autofokus för en punkt, med fokus på ämnets öga
* Positionering: Låt motivet stå flera meter bort från en bakgrund med träd eller bladverk. Du bör vara ett bekvämt avstånd från ditt ämne.
Felsökning:
* inte tillräckligt oskärpa: Kontrollera din bländare. Skjuter du på den bredaste öppningen som din lins tillåter? Öka avståndet mellan ditt ämne och bakgrund.
* Bilden är för mjuk/suddig totalt sett: Dubbelkontrollera ditt fokus. Se till att du fokuserar på rätt del av ämnet (vanligtvis ögonen). Lite rörelser i ämnet eller kameran kan kasta bort fokus på mycket breda öppningar.
* Svårt att uppnå fokus: Vid mycket breda öppningar är fältets djup extremt grunt. Använd Back -knappfokus, fokusera (om tillgängligt) eller manuellt fokus för att hjälpa till. Överväg att stoppa bländaren något (t.ex. från f/1.4 till f/1.8 eller f/2) för en något större felmarginal.
* hård belysning: Hårt solljus kan göra det svårt att uppnå ett smickrande porträtt. Försök att skjuta i skuggan eller under de gyllene timmarna (strax efter soluppgången och före solnedgången) för mjukare, jämnare ljus.
Genom att förstå och tillämpa dessa principer kan du konsekvent skapa porträtt med vackert suddiga bakgrunder som kommer att höja din fotografering. Övning och experiment är nyckeln till att behärska denna teknik.